Vilken konstellation!

Sonen har uppträtt idag och jag är komplett socialt utmattad. Där för att titta på sonen var mamma och hennes man, kul även om jag känner ett visst socialt ansvar för dem på något vis. Sonens pappa med familj var förstås också där. Mycket trevligt att de kom, men jag är alltid lite rädd att det ska råkas sägas någonting som ska göra mig illa berörd eller ledsen. Sonens bonusmammas mamma och pappa var där, riktigt festligt eftersom det rent objektivt låter så långsökt. Men de står faktiskt sonen ganska nära och de är ett väldigt sympatiskt par. Uppepå detta så var bästis relativt nyseparerade mamma (grannen) och pappa där.

I ca 20 minuter stod jag och försökte hålla igång en konversation i detta sällskap. Det var ett mycket haltande samtal. Mina axlar var långt upp vid öronen hela eftermiddagen innan jag återhämtade mig en aning från denna pärs. Herrejisses vilken konstellation! Stämningen var inte direkt lättsam och otvungen om man så säger, även om alla givetvis vill väl.

Sonen var som alltid jätteduktig. Jag är en mycket stolt mor. En mycket stolt och utmattad mor.