Drömde en riktig mardröm i natt. Första gången jag har drömt en mardröm och inte samtidigt varit medveten om att det är en dröm. Fruktansvärt otäckt. I drömmen kör en bil upp nära intill mig på en ganska öde gata. Jag hinner tänka att det här verkar lurt, jag bör inte gå med på något de ber mig om. Helt plötsligt står en man i kvinnokläder bakom mig och försöker tvinga in mig i bilen. Jag inser att min enda chans just nu är att skrika. Men jag får inte fram någonting. Jag tar i allt jag kan för att försöka pressa fram något sorts ljud. Tillslut får jag fram ett sorts brölande och vaknar av att jag skriker på riktigt.
Så besynnerligt. Det är ju sådant man ser på tv - att folk vaknar ur en mardröm med ett skrik. Jag trodde inte att folk faktiskt gjorde så på riktigt. Men det kanske brukar gå till så? Min första tanke var att sonen kanske vaknat och blivit rädd, men han sov vidare i godan ro. Jag skänkte även en tanke till grannen, kanske hade jag väckt dem på andra sidan väggen. Men jag tror inte att jag skrek så högt.
Det var verkligen en bedrift att få fram något ljud överhuvudtaget. Jag kan tänka mig att jag i en liknande krissituation på riktigt skulle ha väldigt svårt att få fram ljud. Min instinkt i krissituationer är vanligtvis att stelna och bli helt paralyserad av skräck. Lite spela-död, men utan förstånd att faktiskt låtsas vara död.
Otäckt med mardrömmar. Hoppas att det var en engångsföreteelse. Det där vill jag inte vara med om igen.
tisdag 3 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar