Fick ett brev från den finare skolan som sonen sökt till. Avslag - han kom inte in. Usch så tungt. Inte för att jag direkt önskade att han skulle gå där, men jag är osäker på vad det här kommer att göra med hans självförtroende. Vi hörde någon känd artist nämna att han gått på den finare skolan på tv häromdagen. Sonen sken upp som en sol eftersom han förväntar sig att han också ska gå på den skolan. Usch säger jag igen! Nu vill det verkligen till att han kommer in på den andra skolan. Gör han inte det är jag rädd för att han aldrig kommer att ta en ton igen.
Får ångest över vad jag har utsatt honom för, jag kanske skulle satt stopp för det här. Men hade det varit bättre att inte låta honom försöka alls? Får han avslag från båda skolorna hade det kanske varit bättre att aldrig sökt, men hur ska man veta det i förväg? Risken nu är ju dock att han blir helt förkrossad och känner att han inte duger.
Hade han kommit in på den här finare skolan så hade oddsen ökat att han även skulle komma in på den andra sympatiska skolan. Jag tror att de har högre krav på den finare av dem, det är fler elever som söker dit och alltså större konkurrens om platserna. I och med avslaget så minskar istället oddsen för att han kommer in på den sympatiska skolan. Jag skulle just nu göra snudd på vad som helst för att sonen kommer in där istället.
Just denna natt sover bästis över här så det var inte läge att berätta för sonen ännu. Får se om jag kanske kan berätta imorgon istället. Vill försöka ladda lite först med hur små oddsen är att man kommer in och att skolan i sig kanske är en aning fisförnäm.
För min del får den här "finare" skolan gärna fara precis åt helvete just nu. Här ägnar jag mig inte åt objektivitet och distans överhuvudtaget. Har de mage att ge min son avslag så kan de fara och flyga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hur har det gått med sonen, hur tog han beskedet att inte få gå på den skolan?
Han verkade oberörd när vi pratade om det. Jag frågade om han ångrade att han sökt och det gjorde han. Det kan jag i och för sig förstå, det hade jag nog också gjort i hans skor.
Svårt det där när man inte riktigt vet vad som försiggår inne i hans lilla huvud. Min farhåga är att han får för sig att han inte sjunger tillräckligt fint för att "duga".
Nej, det är svårt att veta vad de tänker ibland. Och man kan bara berömma dem för det som barnen gör och hoppas att de tar till sig det man säger.
Skicka en kommentar