I väntans på kurering

Den senaste tiden har jag inte kunnat sitta så bra. Jag kan stå och ligga men just inte sitta. Det är lite bökigt på jobbet, kanske ännu bökigare hemma. Men jag börjar se en ljusning. Det verkar finnas hopp om att det börjar vända. Jag ska aldrig mer glömma bort hur tacksam man bör vara över att man kan sitta! Eller gå! Eller böja sig framåt! Att kunna ta upp något från golvet om man tappat något! Men nu ska jag gå och lägga mig igen och vänta på att kroppen kurerar sig.