Rädslan för smärta

Ibland får jag en outhärdlig smärta i ryggen. Det händer inte ofta och det släpper efter bara några sekunder. Men ett par gånger per år sitter smärtan kvar och kommer i intervaller under något dygn. Jag är så fruktansvärt rädd för den här smärtan att den påverkar min vardag trots att den kommer ganska sällan.

Den har fått mig att fundera lite på det här med smärta. Just när det kommer till den här smärtan så handlar det så mycket om rädsla och att jag inte vet vad det är. En period trodde jag att det var gallsten och då kändes allt mycket bättre. Då kändes det som att jag hade lite kontroll över situationen. Min största fasa är att ryggen ska fastna i det där outhärdliga smärtläget. Jag tror inte att det skulle gå att leva så. Visste jag att det var gallsten så skulle man alltid kunna göra något åt det.

Igår kom smärtan tillbaka helt oförhappandes. Jag blev tvungen att ställa in planerna för lördagskvällen, trycka i mig en starkare värktablett som jag har hemma och sedan vanka fram och tillbaka i lägenheten för att försöka hålla ryggen i rörelse. Jag blir så rädd att jag skakar, adrenalinet pumpar i kroppen, hjärtat skenar iväg och det är på det stora hela en mycket obehaglig upplevelse.

Den här smärtan är ett av de främsta skälen till att jag drar mig lite för att försöka bli gravid igen. Jag är så rädd att en graviditet skulle kunna förvärra smärtan.