Har tagit hand om sonens kompis i ett par dagar. Det har varit riktigt trevligt att ha de här båda två. Tankar på att skaffa en tvåa kommer upp igen. Det här är ju riktigt svåra frågor. Ska jag sitta här och hoppas att det dyker upp en lämplig pappa inom en snar framtid? Eller ska jag ta tag i barnbiten själv? Jag är nog egentligen inte typen som finner mig i att sitta tillbakalutad och vänta på att livet ska lösa sig självt. Det har aldrig fungerat särskilt bra för mig.
Det är tunga etiska ställningstaganden som måste göras här så att jag är helt säker på var jag står. När det kommer till andras ställningstaganden bekymrar jag mig föga, lev och låt leva. Men för min egen och eventuella barns skull så måste jag vara helt genomtänkt och säker. Just nu är jag mest rädd inför tanken. Både för tanken att vara helt ensam med ett barn och för tanken att jag kommer att ångra mig om jag inte gör något.
lördag 9 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar