Det gick sådär för sonen i det fortsatta triangeldramat. Jag fick hämta honom lite tidigare eftersom han kräktes... Osäker på om det var någon tillfällig åkomma eller om det var så hög anspänning att han kräktes av den orsaken. Enligt sonen så hade det gått bra, jag får väl tro på honom - vad annat kan jag göra?
Just nu är jag lite bekymrad över en tillställning som jag ska arrangera. Den ska hållas i en offentlig lokal och jag kan inte hålla i den ensam eftersom uthyraren kräver att minst två människor är aktiva på två olika ställen samtidigt. Jag har frågat ett par vänner och min syster men ingen av dem kan ställa upp och jag börjar få panik. Vad i all världen gör jag annars? Tillställningen måste genomföras eftersom folk redan är inbjudna. Det är vid sådana här tillfällen jag kan sakna att ha en partner. Det är faktiskt inte särskilt ofta jag gör det, ofta kan jag t o m glädjas åt att vara själv (ensam vuxen menar jag då förstås). Men just vid de här tillfällena så känns det lite kymigt. Ja, då och när det kommer till bebisproduktion samt ekonomi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar