Jag blir alldeles matt när jag läser sådant här: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=807356 (artikel i DN angående skilsmässor). Först och främst så är inte forskningen man hänvisar till baserad på svenska förhållanden, varpå den blir väldigt missvisande. Framförallt skulle man lika gärna kunna hävda att studien är ett utmärkt argument till att specialinrikta insatser till t e x ensamstående mödrar så att deras ekonomiska och där med socioekonomiska situation förbättras. Det verkar ju besynnerligt om regeringens enda åtgärd för ensamstående mammor är att de omgående borde skaffa sig en karl??
Det är förstås ett väldigt enkelt sätt att skuldbelägga mamman och en väldigt billig insats från regeringshåll. Med det resonemanget är jag rädd att det inte blir något omtalat skatteavdrag för ensamstående föräldrar. Tvärtom kanske man kan tvinga kvar kvinnor i äktenskap genom att t ex ta bort underhållsstödet? Men kan någon på fullt allvar hävda att det är en bra lösning ur barnets perspektiv?
Är det fortfarande tabu för pappor i Sverige idag att ta ut VAB? Om så är fallet så är det förstås viktigt att det tas upp och att vi arbetar för att det blir socialt accepterat att ta sitt föräldraansvar oavsett kön. Då är det kanske dags att istället ta ett rejält samtal runt jämställdhet. En utmärkt första insats är väl att införa Makalösas föräldras manual för jämställda föräldrasamtal på mödravårdscentraler runt om i landet?
Slutligen så blir jag så trött på att det alltid måste handla om kön. Det borde väl rimligtvis vara viktigast att det finns engagerade vuxna kring ett barn. Om det är två kvinnor eller tre män kan väl knappast vara av avgörande betydelse? Hur resonerar man runt barn till homosexuella då? Förlusten av en föräldrer kan säkert vara svår att hantera, men det känns som en annan fråga än den här.
Satsa på insatser inriktade mot separerade föräldrar av båda könen istället för att försöka stoppa skilsmässor. Folk separerar självklart inte lättvidigt. Få människor som genomgått en skilsmässa har gjort det med en klackspark...
onsdag 23 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Eller hur?
Bra skrivet!
Skicka en kommentar