Tog en sväng ut till till ett affärsmecka för att handla färg idag med fd grannen igen. Vi har haft ihop det ett par gånger under åren och har kört vår relation i botten lika många gånger. Men vi har varit tvungna att förhålla oss till varandra ändå eftersom vi har bott i samma port. Säkert oerhört nyttigt för mig eftersom jag har en tendens att försvinna därifrån och låtsas som ingenting när det går illa. Trots detta är jag nog ändå den sundaste av oss när det kommer till just den biten. Nu är dock relationen helt över och någon återförening är utesluten.
Det är en lite svår balansgång den där relationen. Han ställer upp och skjutsar än hit och än dit. Jag vill absolut inte hamna i någon tacksamhetsskuld och inte heller att han ska känna sig utnyttjad. Jag aktar mig noga att fråga honom om någon tjänst, men å andra sidan så tackar jag ju ändå ja när han erbjuder mig sin hjälp... Men kanske kan det vara viktigt för en människa att få vara betydelsefull för någon annan? Det kan ju fylla en funktion att få hjälpa. Svårt! Jag försöker lösa det genom att hålla mig undan i vanlig ordning, men trots att vi inte är grannar längre så bor vi ju bara ett stenkast från varandra. Jag måste alltså fortsätta förhålla mig till situationen. Sunt!
En tredjedel har gått!! 12 dagar kvar till sonens hemkomst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar