Andra hjälpen

Jag och sonen har varit hemma ett par dagar p g a en febersituation. Vi tar halvhjärtad del i vårhysterin bakom solsmutsiga fönster. Men om man öppnar balkongdörren så kan man höra våren med fågelkvitter och sorlandet från uteserveringen som just ställt ut sina bord straxt utanför.

Sonen lämnar sällan soffan och dagarna består av datortittande alternativt feberfrossaslumrande, oavsett aktivitet inlindad i samma täcke. Men ikväll, under några minuter vaknade han till framför Robinson och höll en lektion om första hjälpen för mig. Han förklarade konceptet utifrån en LABC-metod som innehöll både andning och chockbehandling. Efter att noga gått igenom steg för steg hur man ska gå tillväga och sedan förhört sig om att jag verkligen förstått så försjönk han i tankar. Efter en stunds funderande frågar han mig: -"Men mamma, om allt det här är första hjälpen. Vad är då andra hjälpen?" Det är så man ska tänka - utanför lådan...

Ingen gammal vän har hört av sig. Jag borde ha lärt mig konceptet vid det här laget - ta aldrig kontakt med någon via facebook. Det var det jag gjorde för ett år sedan med mannen som krossade mitt hjärta, och det var det jag gjorde nu. Kanske inget krossat hjärta denna gång, men ett onödigt slut på en gammal fantasi och ett tråkigt slut på ett så fint minne. Jag vet inte om jag har någon ödestro, men för säkerhets skull kanske jag bör undvika facebook i dessa sammanhang.