En vecka kvar på semestern och jag hoppas i smyg på lite stillsammare väder. Sista veckan har spenderats på stranden i ett inferno av barnröster och kaskader av sand från springande barnfötter på väg ner till vattnet. Jag tror aldrig jag sett vår strand så full av folk någonsin. Visst är det någonstans lite trevligt med alla glada människor och inte minst är det förtjusande med de riktigt små som på osäkra ben tar första klivet ner i havet. Men min strandkvot är helt full nu.
Jag har efter mycket tvekan badat, tillbringat timmar med att känna den där hissnande skräcken i bröstet när jag inte längre ser sonen med bästis nere i vattnet, stått upp och spejat efter dem på stranden när de leker rollekar bland alla handdukar på gräsmattan, motat bort getingar och förtvivlat försökt få bort sand ur barnens muggar när de ska ha påfyllning av dricka. Nu längtar jag i hemlighet efter regn. Imorgon tänker jag låtsas att det regnar och stanna inne åtminstone till fram på eftermiddagen och titta på sitcoms på tv och inte röra mig ur soffan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar