Inte särskilt vuxet...

Det är inte en demonstration i vuxenhet och mognad att sätta på sommarmorgon med Nic på mycket hög volym en fredagmorgon för att hämnas på att grannen festat fram till småtimmarna. Men känslan av att höra Nics uptempostämma eka mellan väggarna här hemma, och inse att det utan tvekan väcker hela bunten på andra sidan väggen som inte somnade förrän framåt fem natten innan. Det är en känsla av triumf i det lilla. Den förtjusta sonen får ses som en ren bonus.