Besviken ikväll

Usch! Ikväll känner jag mig bara självupptagen och bitter. Het uppfylld av den där tycka-synd-om-mig-känslan som är så destruktiv. Följaktligen har jag suttit här och surat i säkert en timme över alltings jävlighet

Jag känner att jag har ansträngt mig så hårt de senaste dagarna för att se till att alla andra ska ha det bra. Så när det då blev en speciell dag för mig och ingen brydde sig nämnvärt så blev jag väl så besviken antar jag. Vi har varit bortresta hela dagen på ett stort jippo och jag utsåg mig helt på eget initiativ till ansvarig för att alla andra skulle ha en trevlig dag. Det var väl först nu på kvällen som det slog mig att ingen ansträngt sig tillbaka och då slog martyren i mig till med full kraft. Det här som var en speciell dag för mig, en liten ansträngning, någon?! Jaha, så håller jag på och inte mår jag bättre för det. Det är istället som att martyren växer i kvadrat för varje destruktiv tanke som läggs till.

Jag tycker ju om att se till att andra har det bra omkring mig. Det är egentligen ingen börda alls. Men något har nog gått lite snett om det bara är jag som ger. Men inte kan man be om att någon annan ger tillbaks? Eller kan man det? Men det blir definitivt inte samma sak om någon ger bara för att jag bett om det. Men hur kommer man annars framåt?